Nu på Bakhåll: en samling mycket märkliga berättelser och småtexter av Erik Satie – det mesta av materialet har aldrig tidigare funnits på svenska – i en volym som fått titeln Rysk tennis.

Erik Satie (1866–1925) var först och främst en pionjär inom den moderna musiken och en viktig sådan – han är inte bara ett namn att schablonmässigt förknippa med stämningsfulla stillsamma pianotoner, utan verkligen en betydelsefull modern kompositör, som på ett kreativt och originellt sätt bröt med all tidigare harmonik.Vill man ha en mer täckande bild av honom som person bör man även lära känna som den humoristiske skribent han också var, vilket Bakhålls Satiebok vill hjälpa till med. Satie hade glimten i ögat vad han än företog sig, även hans "seriösa" musikaliska kompositioner präglas av hans säregna humor, han kunde t ex förse sina noter med anvisningar som "spelas 840 gånger i följd" (vilket, som t ex John Cage och andra i Cages efterföljd har gjort, ger stycket Vexations en konserttid på 18 timmar) eller "spelas i evighet" (som instruktionen lyder för stycket Le Tango). Satie kunde också konsten att hitta på förbryllande titlar till sina musikstycken - eller vad sägs om: "Verkligt slappa preludier – för en hund", "Den äcklade snobbens tre valser", "Hon som pratar för mycket". Han var även den förste som – provokativt – komponerade musik som man inte ska lyssna till, bakgrundsmusik, "möbelmusik" kallade han det. Som polemiker kunde han vara frustande avskyvärd, han var mycket snar till grova tillmälen, kallade t ex en musikkritiker för "omusikalisk röv" och "Skit-Jean", vilket bl a medförde att han dömdes för ärekränkning till en veckas fängelse.
      Som offentlig figur var han en legend redan i sin livstid, en kontroversiell kuf, ett beryktat original, verksam som kafépianist och kompositör i Paris under decennierna runt sekelskiftet, kallad allt ifrån geni till pajas, dock aldrig frånerkänd sitt inflytande på alla de modernistiska strömningarna i Paris på 10- och 20-talet, kubism, dadaism, surrealism, neoklassicism osv, Satie var på något vis delaktig i dem alla.
      Som privatperson var han en extrem enstöring. Han upplevde ett enda, kort, stormigt kärleksförhållande: med konstnärinnan Suzanne Valadon, under några månader år 1893, men undvek därefter alla "affärer", för att – som han själv sa – slippa bli bedragen.
      Under de sista 27 åren av sitt liv hade han sin bostad i förorten Arcueil, en liten lägenhet dit ingen tilläts komma på besök. När man efter hans död bröt sig in möttes man av en bisarr syn. Skräp och bråte från golv till tak, tjockt av spindelnät, drivor av döda insekter, fönstren ogenomskinliga av smuts, när man lyfte på locket till ett obrukbart piano visade det sig ha fungerat som soptunna, udda hopsamlade saker i ett kaos, bl a en obegripligt stor mängd paraplyer, och samtidigt ett slags eremitens egensinniga ordning, med t ex massor av vackert skrivna manuskriptblad omsorgsfullt packade i cigarraskar.
      I sin ensamhet satt Satie nämligen ofta och författade små märkliga texter. Han formulerade små systematiskt felaktiga resonemang, han gjorde parodier på tidningsartiklar, designade fantasislott, skissade på ritningar till luftskepp, fantiserade om Spetsbergen i Norge, som han bara kände genom hörsägen och drömde sig bort till. Bakhålls Satiebok är ett urval texter från dessa underliga skriverier. Det inledande stycket Om svindel är t ex ett resonemang om hur ofattbart det är att fåglar inte får svindel och ramlar ner när dom sitter som dom gör, långt ute på grenarna, högt uppe i träden, med bara dom där magra små klorna att hålla fast sig med. I texten En musikers dag berättar han med minutangivelser om sina vardagliga rutiner – inspirationen infinner sig t ex mellan klockan 15:12 och 16:07. I en exalterad utläggning förordar han en kost bestående av enbart vit mat. Texten Rysk tennis som fått ge namn åt volymen handlar om en ny tennisvariant, som spelas utan nät och utan racketar, med fotboll, till musikackompanjemang av en orkester i ett dike intill planen.
      Erik Satie: Rysk tennis. Översättning och efterord Ulf Claesson. Illustrerad med foton på Satie och med Saties egna teckningar. ISBN 91-7742-134-5.