Ur Stilövningar:
     Hytlensk prytningk
     Hen tak fit mittakstid tjak sprinker hypp på hett pyssplattform håck fem ser tjak ter håm hinte ten hyngk man met ten långk hals håck snott rynt ten hatt. Håck ten hyngk man kormate på hen stackars hannan man som han hanklakate för hatt trampa på fotet, men när han såk hen letik sittplatset han sprangk för hatt sitta tär.
     Hen timme senare tjak såk honom itjen tå han fick ta tel haf te råt som hen klätsnopp kaf honom hankåente en knabb.

Ur Stilövningar:
     Fur engelsk tarlunder (beebeesee axent)
     En darg veed mid dugs tead toog yarg bussen til Port Champerrey. Den var nesten full sat. Yarg steg paw endaw awck der saug yarg en man med fer long hells awck en hat omveerud med ett slacks fleytert snewrer. Denny herry blev rarzunder paw en indyveed som trampeder honem paw tawrner. Seden yick han awck satter say.
     Leater senery saug yarg honem eayen utenfer Seng La Tsar station til sammens med en comepiss som rodder honem at flitter sin canappe E erver rock'n'.

Raymond Queneau: Stilövningar. Originalets titel: Exercices de style. Översättning och efterord Lars Hagström. 124 sidor, hårda pärmar, tygrygg, högkvalitetspapper, sydda ark. ISBN 91-7742-242-2.

Raymond Queneaus roman Pierrot min vän, en klassiker från 1942, nu för första gången på svenska.
     Pierrot är en ung man som har som jobb att med bestämd hand föra alla kvinnor som träder in i Lustiga huset till gallret där det blåser så kraftigt att deras kjolar lyfter. Allt för att de så kallade filosoferna, som sitter bänkade intill och betalt särskild avgift för sina platser, ska få se lite lår.
      Tyvärr får han sparken från Lustiga huset-jobbet men han får istället jobb som fakirens assistent. Han ska räcka fram nålarna som fakiren sticker genom kinden. Men när han lyfter blicken och får se fakirens genomborrade huvud blir han så skräckslagen att han svimmar och måste bäras ut ur fakirtältet.
      Pierrot klarar just inget och har inte heller några större framgångar i sitt uppvaktande av tivolidirektörens dotter, Yvonne, en tuff tjej som står i ståndet med kulsprutan och tar emot 3 francs av alla som vill avfyra en salva mot pricktavlan.
      Allt utspelas på ett nöjesfält i Paris, ett sjaskigt och slamrigt men ändå rätt charmigt bluff & båg-ställe. Inget är på riktigt, man krockar med radiobilarna men bara på skoj, man åker omslingrade i kärlekstunneln som föreställer en bäck som rinner genom skogen, men allt är så rysligt klantigt gjort, inte ens i närheten av illusion av verklighet. Men förälskade som just funnit varann får chans att känna lite på varann i kärlekstunnelns mörker, det är det viktiga, och gapiga tonårskillar hojtar och visslar efter flickor, så stämningen är på topp, kinder blossar, glada röster ropar i falsett. Och plötsligt utvecklas den jovialiska romanen till en liten rafflande kriminalhistoria: en natt brinner hela parken ner, nån har tänt på.
      "Ta av dej glasögonen!" – så börjar boken. Pierrot har tjocka glasögon, som han gärna tar av sig för att känna sig ledigare. För det verkar som om boken egentligen handlar om att SE, om att se vad tivolit och tillvaron går ut på, bakom den falska ytan, bakom bluff & båg, på djupet, i kärnan. Och egentligen inte om att SE utan om att INSE, och då kvittar det om man har glasögonen på sig eller inte.
      Raymond Queneau (1903–1976) var en av det franska 1900-talets stora författare, med en omfattande produktion i alla genrer, en både allvarlig man och uppsluppen humorist, med myriader av skämtsamma detaljer, en kreativ humorist, med ett språk som är rena uppfinnarverkstan. Även denna Queneaubok från Bakhåll är översatt av Bakhålls Queneauspecialist Lars Hagström, som även skrivit ett presenterande efterord.

Raymond Queneau: Pierrot min vän, roman, översättning och efterord av Lars Hagström.

Raymond Queneaus roman Blå blommor är en osedvanligt rolig humoristisk roman från 1965 som blivit en älskad patafysisk klassiker - nu för första gången i svensk översättning.
      Berättelsens huvudperson är den store livsnjutaren Cidrolin, ägare till en husbåt som ligger förtöjd vid en kaj i 60-talets Paris. Cidrolin ligger mest och dåsar i solgasset på däck, dricker hembrygda drycker och har det skönt. Ett irritationsmoment är att någon varje natt skriver okvädningsord om honom på planket intill, påstår att han är gammal fängelsekund och liknande. Det ger honom åtminstone en arbetsuppgift varje dag - att måla över klottret på planket.
      Plötsligt hoppar vi i tid och rum till en hertig Auge, på medeltiden, en otrevlig figur som förtrycker sina undersåtar och smörjer sitt krås med samma schwung, och på något konstigt vis är Cidrolin och Hertig Auge samma person! Varje gång Cidrolin somnar på husbåten förflyttas han i tid och rum och blir hertigen!
      Vem är han, denne hertig? En gapig översittare, en liten rackarpojke som fröjdas åt idel nya leksaker, en filosof, en retlig retoriker och dråplig dråpare, en rebellisk orosstiftare och gourmet - rabulist och rabelaist - en halvgalen adlig skitstövel med mycken fåfänga och egotripper (hans täcknamn Hégault uttalas [ego].
      Hertigen kan resa i tiden, och gör det med besked, han röjer sej väg genom inkvisitionen, genom alkemins bubblande retorter och upplivande brygder, genom franska revolutionen, till sist kommer han fram till Cidrolins nutid, hertigen kommer till 1960-talets Paris, inridande med sitt följe, för att sammanstråla med Cidrolin på husbåten, öga mot öga, Cidrolin och hans alter ego, hans skugga, bundsförvant, skyddsande (lagom till den nya syndafloden, som när den sjunker undan efterlämnar blå blommor). (Detta var ett extremt nedskuret och snabbt referat av en myllrande rik bok, som innehåller alltifrån situationskomik till mystik, i själva verket verkar Blå blommor vara en roman som inte kan sammanfattas hur mycket man än försöker, en roman utan ram, en sprängd saga, en mindblowingfantasi av en äkta litterär trollkarl, ett skrattande protokoll från en omöjlig resa.)
     

Raymond Queneau: Blå Blommor, roman, översättning och efterord av Lars Hagström, 223 sidor.

Raymond Queneau: Hundra tusen miljarder dikter. Queneaus strimlade diktsamling, boken som det tar 190 miljoner år att läsa ut. Samlingen består av tio sonetter med vardera 14 rader, uppstrimlade på remsor. Varje gång man slår upp boken bildas en ny dikt.

---