En bok med utvalda serier och skämtteckningar av den
legendariske Oskar Andersson som har fått titeln Mannen som gör vad som
faller honom in. Oskar Andersson (18771906) är den store pionjären inom "galen" svensk
humor, genialisk skämttecknare, banbrytande serieskapare. Det är nu runt
100 år sedan hans ritstift ristade dessa rappa respektlösa bilder som slog
knock på hans samtid och än idag känns överrumplande och omruskande. Runt sekelskiftet 1900 blomstrade skämtpressen i Sverige med mer än ett
halvdussin veckotidningar med uppläggningen skämtteckningar, anekdoter,
politiska karikatyrer, kåserier. Till de främsta hörde Söndags-Nisse som
startades redan 1862 och Strix som startades av Albert Engström när han
lämnade Söndags-Nisse 1897. "Förlusten av Engström" blev ett hårt slag för
Söndags-Nisse men uppvägdes till stora delar av vad som hände senare samma
år när den unge Oskar Andersson, blott 20 år, lång, blond, blyg, steg in på
redaktionen och bad att få visa några av sina teckningar, diskret signerade
med initialerna O A. Chefredaktören Hugo Vallentin och hans medhjälpare
Hasse Zetterström som skulle bli den näste chefredaktören insåg genast att
de hade fått besök av en verklig begåvning, en kommande stjärna. O A ombads
att illustrera några texter till nästa nummer och fick honoraret i
förskott. Från den dagen till sin förtidiga död för egen hand nio år senare arbetade
O A främst för Söndags-Nisse. Sammanlagt producerade han närmare tusentalet
teckningar och serier, ett imponerande livsverk utfört på mindre än ett
decennium, i en lång rad unika manér, en efterlämnad konstskatt som skänkt
honom en position som en av de absolut främsta i den svenska
skämtteckningens historia. Till O A:s mest karismatiska figurer hör den underlige Mannen som gör vad
som faller honom in. O A tecknade sammanlagt ett 20-tal serier och
teckningar med denne huvudrollsinnehavare, flera av dem har vi inkluderat i
föreliggande urvalsvolym. De är goda representanter för O A:s särart. Rent
serietekniskt är de fulländade, rörelsen från ruta till ruta är perfekt,
dramaturgin (startenstegringenupplösningen) är klockren, tempot är högsta
möjliga och kontrollen är total: O A styr raskt läsarens blick till
detaljen som bär poängen, det hela har mästarhandlagets prägel av
självklarhet. Samtidigt är figuren som koncept, innebörden av hans
handlingar eller som Kant uttryckte det "maximen för hans handlande" så
till ytterlighet förbryllande. Som läsare börjar man grubbla: är denne
resolute man svag eller stark? Han beter sig asocialt och verkar därför
vara obotligt ensam men lider han av denna ensamhet? Eller är han en
imponerande levnadskonstnär? I ett småborgerligt kapitalistiskt
anpassningssamhälle där folk ävlas att göra allting rätt i hopp om att
kunna höja sig ett litet pinnhål på samhällsstegen leder ett sådant
handlingsmönster förstås käpprätt åt fanders, man fryses ut och trampas
ner, man slutar i rännstenen, men hur blev anpassningssamhället lika med
verkligheten? Om tvärtom alla gjorde vad som föll dem in, jämt, vad skulle
hända då? Skulle hyckleriet i världen skalas bort och all samvaro bli
uppriktigare? Hösten 1906 drabbades O A av en djup depression, mycket allvarligare än de
psykiska problem som vanligen plågade honom. Bekanta som råkade honom den
sista tiden noterade att han talade osammanhängande och verkade mycket
olycklig. Han drog sig tillbaka till föräldrarnas stuga på Ekerö men
depressionen lättade inte. De sista timmarna iakttogs han irra omkring
förvirrad på Ekerö. Han hittades död på en obebyggd tomt, han hade både
skurit sig i handlederna och skjutit sig i huvudet. En olycklig människa,
en stor konstnär, en gåtfull personlighet som själv avslutade sitt liv vid
bara 29 års ålder. Man kan inte låta bli att reflektera över hur mycket han
skulle ha åstadkommit om han kommit ur depressionen och fått leva ett långt
liv.
Oskar Andersson: Mannen som
gör vad som faller honom in. ISBN 91-7742-230-9. Serier
och skämtteckningar i urval. Efterord av Peter Glas. Inbunden
i hårda pärmar, tygrygg.
|