Romanen Antikvariat Kalebass av Peter Glas handlar om ett antikvariat i Lund som på alla vis förkroppsligar själva idén antikvariat. Precis så här ska ett antikvariat vara.
     Det känns redan när man stiger in genom den skrangliga snälla trädörren med vanligt fönsterglas och enkla trälister och hör plinget från bjällran som hänger ner över dörrkarmen och märker att man omsluts av den där speciella torrvarma antikvariatsluften med lätt doft av skinnband, cigarettrök och gammalt kvalitetspapper.
     Man frågar Martin som står där i sin gröna stickade tröja med en blyertspenna i handen om han har fått in nåt särskilt sen sist och även om han inte har det dröjer man sig alltid kvar ett tag. Man strosar runt bland hyllorna. Man kanske rentav slår sig ner en stund och tar sig en kopp av det omtalat rustika kalebasskaffet.
     Peter har själv för vana att komma förbi i stort sett varje dag. På väg hem från jobbet på Bakhåll brukar han släntra in på Kalebass. Björn är där nästan lika ofta. Björn jobbar som lärare på högstadiet numera. De båda har känt varandra och känt Martin sen tidernas begynnelse, sen de samtliga läste litteraturvetenskap en gång för mycket länge sedan.
     Och det är många andra stamkunder som också styr stegen till Kalebass så gott som dagligen. Här sitter de och småpratar som om stress inte fanns. Det verkar inte störa Martin ett dugg att kunderna dröjer sig kvar och pratar bort en halvtimme eller en timme i hans lokal – kaffet är för övrigt gratis – för en hel del böcker blir faktiskt också sålda.
     Det kan hända att Björn berättar rent ut sagt hisnande episoder om sitt arbete med bångstyriga högstadieelever och om hur han ibland får bukt med en till synes omöjlig situation genom något så enkelt som att berätta en bra historia.
     Martin är också en berättare med specialbegåvning, inte av långa historier utan av hastiga situationsbilder med underfundig poäng. Hans förråd av anekdoter om författare verkar outtömligt.
     Att driva antikvariat är en svår konst, inte tal om annat, eftersom verksamheten går stick i stäv med den moderna konsumtionsstilen. I den moderna ruljangsen är böcker snabba ryckiga varor. Nyutkomna kan böcker vara väldigt dyra, för att sedan vara obegripligt billiga på rean i februari, och därefter hart när omöjliga att uppbringa i den vanliga bokhandeln. Men på antikvariatet har en titel ungefär samma pris jämt och det priset är vanligen högst överkomligt. Och förr eller senare hittar man alltid boken man jagar.
     Något extra bra med antikvariat är, hävdar romanen, oförutsägbarheten. Gammalt och nytt dyker upp om vartannat, ostyrt, och mycket är otidsenligt, tillhör inte alls de bedövande repetitiva ekoljuden av debatten-just-nu, som så mycket i vår tid gör. Här befinner man sig istället i en skön passadvind av oförutsägbarhet. Ständigt dessa oförutsägbara gamla bokfynd som blåser oförutsägbara tankar i ens tankenyfikna ansikte.
     Romanen ger dessutom intressanta inblickar i den alldeles vanliga vardagen på Bakhåll, i alltifrån packandet av kärntruppspaketen till samarbetet med Yoko Ono.