Dekius Lacks nya roman De fattigas piano.
     Berättelsen tar sin början i ett flyktingläger i Biafra 1970 där den lilla flickan Obinna, som är ett musikaliskt underbarn, lär sig spela piano på ett ovanligt vis. Först på tangenter ritade i sanden, sedan på en enkel brun pappskiva med ritade tangenter. I början nynnar hennes mamma tonerna för henne, efter ett tag behövs det inte, Obinna kan höra musiken inom sig när hon sitter där på marken och spelar på sin pappskiva. Den lilla flickan blir senare en av världens mest framstående konsertpianister.
     I lägret finns samtidigt berättaren, Christian, som då bara är i tonåren. Han är hemmahörig i Sverige men släpas runt i världen av sin styvmamma Angela, som också är hans moster, en neurotisk biståndsarbetare med uppenbara svårigheter att handskas smidigt med sina medmänniskor och med mycket mer än en antydan till alkoholproblem.
     Inget talar egentligen för att Obinna och Christian skulle kunna lyckas i sina liv, omständigheterna är milt talat besvärliga, deras anhöriga är problemtyngda och utsiktslöst handlingsförlamade, hela deras omvärld är stentuff.
     Ändå artar sig den spännande berättelsen till en sofistikerad success story som säkerligen kommer att ge även den mest skeptiske och luttrade läsare bränsle till nya sprakande förhoppningar om livets möjligheter. Tvärs igenom den allestädes närvarande lumpenheten, tvärs igenom övergrepp, korruption och girighet traskar framtidstron med en stursk vi-ger-oss-inte-vimpel i topp. Kärleken och vänskapen är trots allt inte uträknade!
     Titeln "De fattigas piano" för tankarna till Lars Forssells översättning av Léo Ferrés visa "Le piano du pauvre", som insjungits på skiva av bl a Ulla Sjöblom och som för övrigt finns med på Bakhålls CD Förevigade ljudögonblick del 2.
     Läsaren av Lacks roman kommer förmodligen att känna igen en grundkänsla från Lars Forssells/Léo Ferrés visa, ett sprött ackord, en trosviss hållning, en taktfast rytm. Det är nog så att den typiska obändiga livet-går-vidare-känslan av någon sorts underlig nödvändighet har en mysko förmåga att spira i elände och mycket oftare än bara ibland kan tvinga sig igenom det miserabla.
     Dekius Lack är författare till mer än ett dussin romaner, varav sex handlar om den annorlunda polisen Robert Wall – det är En drake lyfter bara i motvind (2003), Losersamling runt bongon (2004), Gnistan som tände zeppelinaren (2005), Apelsinmikrofonen (2006), Familjefars ABC (2007) och Nystartsguide för kärlekshaverister (2008) – berättelser som fullkomligt vänder upp och ner på deckargenren och presenterar kriminalaren som inte ägnar en tanke åt att lösa brott. Han har annat för sig, till exempel att försöka förstå sig på sin fru och sina barn, vilket han också misslyckas med.
     Lacks nya bok innebär ett byte av genre, årets roman är istället en spännande berättelse om personer som mot alla odds klarar av att bemästra sina liv.

Dekius Lack: De fattigas piano. Klotband, sydda ark, högkvalitativt bokpapper, 208 sidor. ISBN 978-91-7742-316-4.